Flickor i köket

I  går var farmor över en sväng. Det var åter dags att klämma på liten Ella-tjej!
Sparvel sov i sin bilstol i hallen när hon anlände. Somnade i den på väg hem från dagis. På onsdagar följer kompisen från landet med hem till oss innan det senare är dags för gympa.  Dessa dagar åker vi alltså bil hem från dagis. Annars går vi alltid. Staden i sin litenhet eller kanske smidighet inbjuder så enkelt till detta.

Så fort ena ögat åkte upp på Sparvel, var farmor snabbt framme och kopplade loss henne.
Ett leende spred sig direkt i Ellas ansikte. Det är inte alla förunnat! Mannen har kämpat hårt den senaste veckan för ett, men utan resultat. Men mamman, sonen och minsta storasyster har belönats rikligt!
Det blev tjejprat i köket med kaffe och matiga mackor.
Ytterligare en tjej anslöt oanmäld. Min svägerska. Hon hade med sig varsitt påskägg till barnen. Snask till sonen och rara kläder till liten Ella tjej. Ett set i gammalrosa, klänning med kort puffig ärm och leggins till denna. Lite bondromantisk i stilen. Jag blev jätteglad.
Svägerskan har haft knas med magen en längre tid. Åkte på semester till Thailand, fick salmonella som antagligen utlöste denna kroniska åkomma.
11 kg mindre på vågen och många, långa veckor på sjukhus med endast dropp och senare flytande kost, har hon nu fått komma hem och liksom börjat om lite med livet.
-Jag var helt lyrisk och oerhört tacksam första dagarna hemma. Mitt hem, morgonkaffe…
Jag njöt av att bara gå runt och fixa och piffa. Något som jag inte alls uppskattade förut, berättade hon. Att ”bo” på sjukhus får en verkligen att tänka till och sortera vad som egentligen är viktigt i livet.
-Jag är fortfarande svag. Alla muskler är borta. En promenad är ett äventyr, men jag känner hur jag är på väg tillbaka igen.

Hantverkare som hon är, behöver hon muskler dagligen i sitt arbete. Så hon är sjukskriven en tid till.
-Hör av dig så tar vi en promenad nå’n dag. Ha det, och glad påsk!

Det bästa som finns är när det knackar på dörren och någon gör ett spontanbesök. Bara för att en känsla infann sig. En längtan. Tack och varmt välkommen åter.

Nu grabbar måste vi gå till gympan. Fröken väntar.
-Åhh, måste vi gååå.
-Jepps. Det är faktiskt löjligt nära. Vem vinner?
Sedan blev det snabbskor på och race till gympasalen. Klart vi orkade. Ella-tjejen fick vara kvar och mysa med farmor och pappan i köket. Och kanske fick han ett leende till slut…