BVC-tjejen har varit här och tagit en fika i vårt kök. Vi pratade på om cyklar, tatueringar, curlande föräldrar, (hon) och lite om Ella. Ja, det är en jättebra tjej, som vi nu får gå till med båda barnen.
Medan samtalet flöt på i sällskap med italienska skorpor och kaffe, noterade hon i ögonvrån hur Ella skötte sig.
-Hon gör det man ska vid den här tiden. Öppnar och stänger händerna. Rör lika mycket på armar och ben. Skrattar. Kanske till och med låter lite?
-Ja, nog kvittrar Sparv. Mest med pappan. Det är nog hans argonbryn hon gillar.
Sedan plockade BVC-tjejen fram vågen: 3.250 g.
200 g. + sen senaste vägningen, hurra!
Ella har de senaste dagarna velat tutta på båda brösten. Hon släpper taget och verkar nöjd. Vi rapar, sedan är hon som en ål och slingrar sig otåligt runt i min famn. Då får hon den andra tutten. Äter vidare med god aptit. Somnar sedan till en stund.
Minns hur trött hon var när vi precis hade kommit hem från Eskilstuna. Hur jag hela tiden försökte hålla henne vaken under amningen. Kramade hennes lilla späda hand, sjöng och ramsade.
Time flies. Det gäller att riktigt hänga i den lilla visaren, notera, memorera, vips så har den hoppat fram ett hack till.
I dag fladdrade en ivrig citronfjäril förbi sufletten på Ellas vagn. Följde oss en bit på vägen. Sedan vände den tvärt och stack in i skogen igen. Där inne såg jag tre gula till. En liten familj på vårens första picknick.
Ja, vilka dagar vi har nu. Ljummet och sol! Jag har redan kastat strumporna, hej då vinter.
Utemöblerna blev aldrig intagna i höstas. Allt blev uppochner när Sparvel gjorde snabb entré! Så det är bara att slå sig ner med kaffekopp och litet barn i famnen. Välkommen, om du har vägarna förbi!
Fredrik Lindström frågar sig i sin senaste bok: När börjar det riktiga livet? Nu, svarar jag på det. Nu ska jag leva i nuet.
Nu sover och snarkar min älskade, hårt arbetande man. Sonen sover i sin säng, med som vanligt avsparkat täcke. Ella-tjejen har äntligen kommit till ro i onödigt stor spjälsäng.
Mamman har en massa små och stora oavslutade projekt i hemmet att försöka få lite stuk på innan hon släcker lamporna.
Go´natt och tack för att jag får njuta av ett vackert och kärleksfullt nu. Får jag bara lite sol och blå himmel till detta är jag fullkomligt nöjd.
Lämna ett svar till Rumskompisen Avbryt svar