3.040 g.

Stor tjej nu!

I dag var det premiär för Ella-tjej att besöka BVC på hemmaplan.
Valde det privata, intima mitt i lilla staden. Nära även geografiskt. På vägen liksom.
Storebror följde med. Även han inskriven här nu.
Suverän, avslappnad BVC-tjej i jeans och tröja mötte oss i mysigt lekrum med ett tjena, först riktat till 4-åringen.
Vi hade egentligen en tid i går, men då hade hon varit hemma för sjukt barn. En febrig son på 17 år… mamma är alltid mamma och kanske även hönsmamma.
Vi tjejer gick in i det lilla mottagningsrummet, medan sonen körde Formel 1 med ordentliga däckskrik i låtsaskurvorna.
-Vi har dörren öppen här, om du vill leka vidare, sa hon till sonen.

Ella siffror som nakenfis; vikt: 3.040 g. längd. 48.5 cm, huvudomfång: 34.8 cm.
-Nästa vecka har vi en läkare här för alla nyfödingar. Ni är förstås välkomna, Ella räknas ju till dessa. Sedan vill jag gärna göra ett hembesök. Det är också något som vi gör hos alla nyfödda.
Sedan fick jag en rejäl hostattack och fick rusa in på närmsta toalett. Ella hamnade raskt i BVC-tjejens famn.
-Ååh, får jag. Det är inte ofta, sa hon med glittrande ögon.
Väl tillbaka berättade jag historien om liten Sparv. Journalen som hon hade framför sig var ju inte själva sagan.
För Ella är huvudpersonen i en mycket märklig saga.

Efter BVC-besöket gick vi på kondis. Sonen beställde päronglass och päron-MER. Jag njöt kaffe och fralla. Vi hade sådan tur att hitta två nära kamrater från olika familjer vid ett bord. Ingen av de hade sett Ella, så det blev extra kul och nyfiket.
Tänk förr, innan barntiden, då fikades det flera gånger i veckan. Alltid var det någon polare som satt här och hängde. Nu är det mest pensionärer som huserar här. Vi andra är så vuxna och prioriterar hem och hus. Usch, vad trista vi har blivit, skärpning! Kan vi kanske i alla fall få till några lördagsfikor emellanåt?!
Sonen skötte sig exemplariskt på kondiset. Satt snällt och sörplade på sin MER och slevade glass. Klappade mig på armen emellanåt när han ville få ett ord med. Borta är tiden när han låg under bordet, sprang sjutton varv runt i rummet, smet in på varuhuset vägg i vägg.. Minns hur man skruvade på sig när ”fika på stan” kom på tal. Varför satt alla andras ungar så stilla och smaskade gott. Fick de kanske aldrig go’fika hemma? Med lång hals, hökögon och oavslutade meningar stressade man sig artigt igenom nå’n slags fika.

Nu är klockan 22.30. Mannen sitter med gamnacke i fåtöljen, krampaktigt hållandes i fjärrkontrollen. Sonen ligger uthälld i sängen. Ella trygg på rygg i sin. Nybadad och söt i grabbig pyjamas. Ikväll blev det flera go’natt sagor. Vi bunkrade nyligen på bokrean, 4-åringen och jag. Barnböcker är världens bästa! Ella-tjej kan ju också vara med och vara nära.
Snart, snart får vi gå upp på vinden och hämta ner sonens ”urväxta” böcker. Det blir nog lika kul för honom som för mig och Ella!
Ses nå’n dag på fiket! Med eller utan myror i baken…