Mycket bestämd, ung dam.

-Mamma, du blir aldrig gammal.
Sonen till mamman under barnvagnspromenaden.
Det värmer i hjärtat, mer än den för dagen härliga vår?solen.

Det är ett så pirrigt ljus nu, den här tiden på året. Man längtar ut, och aldrig in. Särskilt kittligt är det på eftermiddagarna. I dag, en söndagseftermiddag möter man äntligen människor på villagatorna. Glada, utåtvända ansiktet istället för hukande under långt neddragna mösskanter.
I trädgårdarna börjas det så smått med ”vårbruket”. Stegar reses mot himlen, äppelträd toppas. I mammas rabatt har Snödropparna exploderat.
Här trivs vi, Ella-tjej och jag. Njuter av tid. Vår tid. Ny tid. Bebistid. Och ja, visst  rasar den med väldig fart.
Det är därför vi går ut och bara är i den. Hemma väntar skitiga fönster. Dammråttor dansar snabbt över parketten och viktigapappershögen bara växer.
I morgon är en annan dag…

Denna söndag styr vi stegen ner mot Strandvägen. Sonen ska leka med sin ”allra bästa vän” som han själv säger.
Längst fram på vår mycket gröna barnvagn, finns en liten avsats som är tänkt till fötterna när man byggt om till sittvagn. Där passar så finurligt en 4-årings rumpa bra. Det blir baklängesåk för honom. Lite mer spänning så.
Dessutom bra mycket billigare än en ståbräda för 800 pix!

Familjen med bästa vännen bor i ett snyggt, modernt hus med tomt alldeles vid sjön som gör mig lika grön som vagnen av avund.
Pappan i huset åker för dagen skridskor på isen, snitsar med boll och klubba. Mamman och sonen njuter väder på verandan, som vänder sig mot sjön. Idyll!
Lämnar sonen här en stund och förstår hur skönt och kul de kommer att ha.

Mannen i vår familj hjälper vänner på landet med ett badrum, så det blir jag som får stå för middagen. Lätt panik förstås. Bjuder på potatisgratäng och kassler. Känner mig som en rätt o.k. hemmafru ändå. I kvällsljuset syns varken dammråttor eller skitiga fönster…
Ella är vaken hela kvällen. Betraktar hemmet med stora, nyfikna ögon.
Hon och pappan ligger efter middagen på soffan. Ella reser sig hela tiden upp på små, envisa armar. Lite frågande: vad är det som händer? Missar jag nå’t ?

Det är en envis och ganska arg bebis. Protesterar högljutt när det inte känns bra. Till exempel alltid vid blöjbyten. Här handlar det om att vara snabb och effektiv. Inte tal om någon mysig stund med mobil ovanför skötbordet. Trist, slöseri med tid, ligga här och lalla, typ.
Att ligga ensam i egen säng är också värt att protestera över. Det finns ju varma famnar.
Nu sover äntligen liten Sparv, näsa mot näsa med mycket älskad pappa.
Sonen så stor i eget rum. Snart kommer han tassande i natten. Vill också vara nära.
Go’ natt, oj, vad jag älskar er!