sondlös och fri, yippie

Återigen har Sparvel själv dragit loss sin sond.
Jag sa till mannen i morse att vi var tvungna att tejpa om sonden, för tejpen hade släppt lite. En kort stund senare dinglade den lojt utanför Ellas lilla nos.
Men den här gången känner jag mig varken stressad eller orolig för detta. Sparvel har varit duktig och ammat på bra hela dagen. Ungefär var tredje timme.
Dessutom fick mannen i henne järn och c-vitamin i en spruta direkt i munnen utan prut. Han blandade de otäcka med sockerlösning. Sött ska sött ha!
Sedan luktade Sparvel plåtlåda resten av kvällen.

4-åringen har efter kamp, övertalning, hot och muta fått sitt hår klippt.
Jag började redan för ett par dagar sedan att prata om detta kommande.
-Ja jij ha jångt håj.
Försökte förklara att man måste klippa lite längst ut, precis som med naglarna.
-Håret ramlar av om du inte klipper det, försökte pappan.
-Mamma kippej. Ja sa så sill den häj gången. Ja jåvaj!

Till slut hamnade pojken i stolen, utan kappan, som ju egentligen var en superhjältemantel. Men det trodde inte den mycket upprörda pojken ett dugg på.
Och klippt blev han. Några centimeter baktill och lite snedlugg runt det mycket fina ansiktet.
-Nästa gång kippej baja mamma!
Envisare unge finns nog inte… inte i den här änden av stan i alla fall.
Inte långhårigare heller. Hur klipper man av något så vackert?
Snart är det dags för tandläkarbesök. Ja, gisses!