Njöt måndag, ny vecka, nytt år av att koka gröt till sonen, frukosta framför Bolibompa, vinterkläder på, sedan cykeltur till dagis. Att återgå till gammal rutin i nya orutiner.
Glad personal hälsade oss välkomna. Lite nyfikna på hur läget ligger. De berättade hur de märkt att sonen vuxit av allt som hänt. Det kunde ju faktiskt ha blivit motsatt effekt, som en av fröknarna sa.
Ja, och jag är oerhört tacksam och glad över att lilla dagiset har tagit emot honom med öppna armar när vi varit frånvarande. Han har mitt i all förvirring haft sina rutiner med kompisar och fin pedagogik med nära fröknar. Trygghet! Stort tack och kram!
Sedan blev det blöjjakt på stan. Ingen lät match. Sparvel behöver prematur-varianten, för småttingar runt kilot och uppåt. Till slut blev det vinstlott i ett av de nyss uppoppade apotek som staden berikats med. Bakom disken! hittades ett paket med dyrgriparna. Stela, pappershårda och lite oformliga för liten vän, inte alls lika bra som sjukhusets. Nej, nu måste jag hem och googla. Endast det bästa är gott nog åt liten Ella-tjej.
Hemma puttrade kaffebryggaren och mannen hade myst morgon med Sparvel. Nu väntade besök av en undersköterska från tidig hemgång-gänget.
1-2 gånger i veckan kommer de och kollar att vi alla sköter oss och inte slarvar med maten. I informationen vi fått från sjukhuset stod det att de inte var några fikaträffar, dessa tillfällen. Oväntat besök eller ej, så är javan varmt välkomnande, och visst smakade det med nybakt från Sultans till denna!
Sedan åkte vågen upp på köksbordet. Ella väger i dag 1.955 g.
-Lite mer hade varit önskvärt, men jag höjer inte sondmängden än, sa undersköterskan.
Ella är ju jätteduktig nu på att amma, tycker i alla fall mamman. Hon säger till ungefär varannan, var tredje timme, ammar sedan intensivt och somnar. Stunderna blir längre. Nu njuter hon dessutom tutte och mjölk med öppna ögon.
Nästa besök blir på torsdag. Vi får rensa faten tills dess.
Lämna ett svar till Malin Avbryt svar