Skrytpromenad

Mannen är ute och firar flickebarn med rom och cigarr.
Mamman har nyss haft en mycket efterlängtad sagostund med sonen. Vi låg i hans säng, alla tre. Ella lyssnade med ett halvt öra, kanske hon inte är intresserad av fotboll…

Det känns som det går vägen denna gång. Sparvel ammar, bajsar och sover. Så skjuter vi till lite extra käk i hennes sond, livlinan emellanåt.
Försöker leva här och nu, i ett hus, fullt av skavanker och önskningar. Just nu är det fokus på litet flickebarn. Livet.

Mannen har i dag fixat i ordning sonens avlagda vagn. Lite småfix, gnagerier av tidens tand. Tänk om vi haft varvräknare på hjulen. Jag tror lätt vi skulle kamma hem världsrekord. Det var dagens höjdpunkt när sonen var liten, att med mätt mage både på bebis och mamma, ta en riktig långpromenad ut i naturen. Ofta Djulörundan, med utökningar åt olika väderstreck. Vi var borta i flera timmar. Fikade, plockade blåbär, lapade sol, läste, besökte nå’n loppis. Sonen bara sov och sov.
Hoppas nu förstås att Ella är lik trygg på rullande fot.

Jo, det blev en skrytpromenad sedan såklart. Ett varv ner på stan.
Solen var framme och nosade på oss fyra en stund.
Mannen skulle till bolaget och köpa något starkt. De hann precis låsa dörren framför näsan på honom, men när tanten såg att det var Sparvel med pappa, låste hon upp igen, mycket nyfiken på Ella. Hon hade tydligen hört historien.
Hur många har blivit insläppta på bolaget efter stängningstid? Det är sådana små men mycket betydelsefulla grejer som gör att man med åren trivs i den lilla, nära staden. Alla känner inte alla, men någon känner någon som känner…

Så ser ni en mycket grön vagn med en lycklig mamma promenerandes i raskt takt,  kom gärna fram och glutta lite.