Kör försiktigt!

Har sagt hej då till mannen och fyraåringen. Med tårar, kramar, kör försiktigt, ses snart och nerverna utanpå. Hej och hej då är skitjobbigt. Ovisshet, nakenhet.
Vardagsmönster och scheman flippar ur när jag inte själv styr över dagen. Rutiner håller människor i schack. Det kan jag förstå nu. Annars rasar det.
Önskar att jag bara kunde ge mig hän och njuta av att allt blir upp och ner en stund, men jag blir störd, irriterad och stressad  emellanåt. Förlåt!
Vill ju bara packa min väska och följa med tillbaka. Till det vanliga.