Tre änglar

Det knackar på dörren. Tänker att det nog är städerskan. Vem annars så här i arla morgon. Eller har det hänt Ella något? Smyger försiktigt upp dörren och möts av tre sjungande änglar med glorior och kaffebricka.
Det är Luciadagen och mannen skall åter vända till hemmet med sonen, tungt!
Lintotten blir lite blyg av uppenbarelsen och gömmer sig under täcket i den fortfarande varma sängen.
Tre av de fantastiska sjuksköterskorna från Ellas avdelning går denna magiska morgon runt till oss långliggare och lussar.
Det behövs inte mer för att bryta en negativ, nervig och tung känsla i rummet.
STOR kram till er! Hälsa resten av änglarna också.
Jag har ställt upp en ask choklad som ni kan njuta av till kaffet. (Som jag hoppas ni hinner med!)

Att få låna ett barn en stund under ens resa i livet, måste vara det mest fantastiska och  svåra man kan vara med om.
Ella kom till oss och vände upp och ner på allt. Vi hade inte flytvästarna på oss.
Helt plötsligt guppar man med näsan strax ovanför vattenytan och försöker få tag i något att hålla fast sig i.
Allt snurrar i huvudet. Var är land? Är alla med? När kommer nästa lite för stora våg.
Vi skriker hårda ord till varandra i stormen av rädsla för det nya, otrygga.

Förlåt! Ta min hand så simmar vi starka tillsammans. Ser du att solen går upp där borta. Vinden avtar.
Hör du sången? Pughs ”Små lätta moln” som omslöt oss minuterna innan vi lovade varandra kärlek – i nöd och lust!
Känner du åter den varma vågen? Kom så hänger vi på tillsammans!

.