Kvällskrubb

Var tredje timme käkar Sparvel.  Innan måltiden masserar vi hennes mage, pressar små fågelben lite lätt mot den. Hon tycker det är skönt. Blir alldeles stilla. Betraktar.
Ibland kommer bajset ut. Som att klämma på en senapstub. Ibland bara små pruttar.
Sedan kollar vi sonden, så att den ligger rätt i magsäcken och att det inte är en massa mat kvar. Tar det tid att få till detta, så blir Ella mycket otålig. I kväll var det ett sådant läge.
Dessutom krånglade elektroderna som hon har på bröstet. Det blev olja på dessa efter magmassagen. Fick trixa med dessa…
Oj, nu var Ella så hungrig att hon nästan käkade upp sin ena hand.
Jag satte mig slutligen till rätta i den mycket sköna fåtöljen. Hon brukar alltid få bröstet samtidigt som jag sondmatar henne.
Hon sökte efter bröstet på en gång.
Och oj, vad bra det gick för Sparvel att amma med hungern och ivern pulserandes i kroppen. Hon sög och sög, som om hon inte gjort annat.
Hurra för Ella-tjejen, som fattat hela grejen!
Det är bra med lite jävlar anamma. Att explodera lite. Så tänker man mycket klarare efteråt.