Plötsligt händer det!

Sitter på verandan, maten är uppäten, vi har lite rött kvar i glasen. Sonen har lämnat oss för tågbanan. Tack, Brio! Han fick denna när han var 2 år och den är fortfarande lika kul.
Ella är gnälla. Biter i tutten, inte snäll alls. Övertrött antagligen.
Mannen brukar söva henne om kvällarna gungandes i gungstolen framför TV:n. Då kommer hon lättast till ro. Jag kan nästan bara söva henne genom amningen, eller förstås en tur med vagnen.
Våra hyresgäster knackar på. Mannen går ner och pratar en stund.
Det blir en lång stund. Barnen måste i säng. Klockan är efter 22.00! Okej att det är sommar och semester, men gränsen är nådd!
Att söva båda barnen när man är själv är lite meckigt. Har försökt med saga i pojkens säng, men Ella stör. Ingen kommer till ro.
Jag bestämmer mig för att gå in med Gnälla till hennes säng.
Släcker ned och drar igång speldosan med tillhörande mobil. Ett lyckat hemmabygge som hon gillar att kika på.
Melodin tystnar efter en stund, barnet gnyr. Hon brottas med sin favoritkanin. Rullar från sida till sida i sängen med den. Sedan blir det alldeles tyst. Jag smyger in och kollar läget. Barnet sover, lite på sidan med kaninen i famnen.
Tassar ut, hämtar pojken. Vi fuskar ikväll. (ingen tandborstning). Det blir en saga fast det är mycket sent. Mannen får ta den. Boken handlar om grävmaskiner. Sonen valde den själv på bibblan här om dagen.
Protester förstås. Mamman ska läsa. Som nästan alltid. Men pappan är ju så mycket bättre på maskiner. Efter lite övertalning går sonen med på pappanattning.
De behöver så väl den tiden tillsammans.
Mamman sitter på verandan och skriver i ljuset av stearinljus. Det är mörkt om kvällarna nu igen…
Hon hör hur sagan blir yvig och får liv.
Två röster möts.
Kloka frågor trygga svar.
Hjulen rullar ivrigt ut ur boken med tydliga spår.