Äntligen sommar!

Sommaren har inte presenterat sig om det inte varit badpremiär! Så är det enligt mig.
Får jag bara njuta av sol, bad någon god matsäck och ev. lite läsning, (svårt med småbarn) så är jag fullkomligt nöjd. Det är semester! Dessutom makalöst billig. Kräver heller ingen större planering.
I dag var det så äntligen dags.
Pappan jobbar sin sista vecka innan semestern, så jag gör vad jag vill med tiden.
Dessutom är han inte något större fan av badlivet. Det allra enkla vid en pöl nästgårds. Det kryper liksom i honom. Likt ett barn på en fin middagsbjudning.

I dag blev lilla rara Duveholmsbadet. Där har man som förälder bra koll över viken.
Grunt vatten innanför bryggan skärmar av mot det djupa. Ingen kiosk, ingen lekpark.
Bara bad!
Ella fick förstås följa med. Har klurat en tid fram och tillbaka på hur det skulle gå och funka.
Jag vill ju förstås inte sitta i skuggan, och Ella ska inte vara i solen. (Vem ska det egentligen?, men vi längtar ju så efter lite snygg bränna.)
Solkrämer litar jag inte på. Heltäckande kläder känns svettigt…
Dessutom vill sonen bada med mamman.

Jag tog med ett paraply som fick fungera som solavskärmare. Det funkade! …den lilla korta tid som litet knytt kunde nöja sig med att ligga still på filten utan gråt och tandagnisslan.

Men vi tre fick en skön dag vid sjön, äntligen!
Lite amning på en sten under en ek. Lite vanka bredvid anka på stranden med Ella Bella Bus nyfiket betraktandes allt mycket levande liv.
Lite matsäcksintag med huttrande son. Lite korta sovpromenader med vagn längs handduken.
När Ella sov lekte sonen och jag haj, hoppade från bryggan, jagade fiskar och njöt av tid tillsammans, utan skrikig bebis. Minns att vi var här en bit in i september förra året. Det blev en varm, solig helg och vi hade ännu inte stuvat undan sommaren i garderoben. Då var det fortfarande bara han och jag, men min mage skvallrade om att ett nytt liv var på väg ut och in i vårt… men det var lång tid kvar, trodde jag då! 1/2 år i alla fall enligt tidsplanen.

Tack Tessan för att du höll ett öga på den långhåriga vildingen medan jag uppsökte dass.
Det är det som är så bäst att bo i liten håla. Man träffar alltid några man känner och gillar. Så även idag. Flera fantastiska firande fina föräldrar. Som jag känner, som känner mig. Känner igen varandra. Vet om. Har en aning.
Ses igen, när solen öser och det är lite för varmt för att kunna göra något annat än att just bada.
Skönt!