Tog sablarn ut till barndomsvännen, min allra bästa sedan 37 år tillbaka. (Oj, vad gammal jag blev helt plötsligt!)
Det är sjukt vackert ute nu. Överallt så grönt, blommigt och frodigt. Allt inramat med söta, lätta dofter. Sommar i guldram.
Lite extra vackert och skönt ute på landet. En tupp som gal, en hund som skäller. Det susar kraftfullt i stora träd. Fast ändå tystnad.
Hembakt i lager, kaffe och vit trädgårdsmöbel. Dessutom min andra bästa vän sedan 33 år tillbaka på spontanbesök. Hennes dotter leker bra med min son. Just idag gick de på upptäcksfärd med förstoringsglas i den torpiga trädgården.
Ella-knytt var trygg i alla väninnefamnar.
Många samtal påbörjades. Lika många fick aldrig punkt. Men vad gör väl det? Det är njutning att bara få ses en stund, alla tre. Vila ögonen på varandra, ”ta in”. Mitt i livet, med småbarn. Alla tre lite sena med mammarollen. Vi skrattar åt det hela och säger som vanligt när vi skiljs åt: det vore kul att ses nå’n gång utan barn…
Kvällen avslutades med att vi nästan tvingade över staketgrannarna. Men öl lockar alltid en pappa. Whiskeyn åkte senare fram och mammorna drog sig tillbaka med de små.
Det sorlades med mörka röster bra länge från verandan. Ett regn drog förbi. Bordet drogs in under tak. Det löstes några världsproblem, snackades jobb, chefsroller och alldeles säkert inte papparoller. För där finns inga frågetecken från dessa väl erfarna män och pappor. Båda skulle lätt kunna vara morfar och farfar för länge sedan.
Men nu jäklar är det nära, skvallrades det. Grannens dotter var nu gravid.
Grattis och vad kul! Kanske en bästis till Ella Bella Bus!
Lämna ett svar