Skrattar

Har fått ett leende, en liten flört. Något snabbt lite i ena mungipan. Och ögonen pratade, ja hela kroppen berättade att vi ändå är rätt okej som päron. Sparvs armar och ben vevar frenetiskt i luften. Det är mycket hon vill berätta.
BVC-tjejen frågade faktiskt senast nu i veckan om Ella skrattar, så jag kan svara ja på det nu!
Förkylningen lämnar långsamt hennes kropp. Bara lite korta hostattacker kvar nu. Det var en snorseg historia!

Sonen funderar på väg hem från dagis i dag:
-En gång bjev ja ledsen näj du gick ifjån mej på dagis. Då gjät ja hos fjöken. Om nåja ban inte haj någon mamma och pappa, få dom gjåta ensamma…
Ja, det är mycket som snurrar i en 4-årings stora, lilla huvud.
Jag var hemma med honom tills han hade fyllde två år, sedan skolade vi in på dagis. Tyckte han behövde träffa lite barn. Det är ju alldeles tomt i lekparker och på gårdar om dagarna.
Sonen har gått ca 4-5 timmar om dagen på det rara, lilla dagiset, och gör så fortfarande. Tycker att vi varit mycket närvarande, hemmavarande föräldrar, men ändå hugger det till i mammahjärtat när han funderar högt.
Och just uttrycket: ”när du gått ifrån mig på dagis” känns!
Vi går hem och käkar gemensam och samma mellis, bara jag och pojken. Yoghurt, skivad banan och russin. Att skiva banan med kniv är svårt men kul.
-Små schivoj tij dej mamma och stoja tij mej! Titta, jussinen sej ut som Musse Pigg.

Mannen vid spisen och mamman med barnen. Fredagskvällen är här och den doftar färska örter, värme och kärlek.
-Maten är klar!
Tack för att just jag fick låna en sådan superhemmakock en stund här i livet. Hoppas löständerna tål det som kommer att bjudas på i grytorna på ålderns höst. Älskar dej, mannen!