En vecka lite drygt utan sond. Lite pirrigt innan vågen i dag bekräftade uppgång, 2580 g.!
Tidig hemgång-tjejen tyckte Sparvel var fin med lite veck runt ben och i nacke.
Hej då, rynkig, skrynklig tant, välkommen bebis!
Jag sorterar bort de mycket små prematurkläderna ur Ellas lilla klädkartong. Tänk att dessa en gång faktiskt var för stora…
Viker ihop och vänder blad. Nästa kapitel.
Det är svårt att förklara hur liten hon faktiskt varit. Om man har tvåtusen spänn över, som man inte riktigt vet var man skall stoppa, kan man genom en sida på nätet köpa en docka i exakt storlek som ens lilla prematurbebis. Med tillhörande blöja, napp och slangar…
Sparvel är fortfarande lite snorig. Det är också kallt och blåsigt ute, så vi kurar inne.
Dagarna springer iväg. Vill hinna dokumentera. Både i huvud och på pränt. Försöker mellan amningar, tvätthögar, samvaro med 4-åring och vuxentid med kär man. Minnet sviker så lätt, som jag nämnt förut.
Kan det vara åldern?
Lämna ett svar