Var en sväng till Eskilstuna och Leos’ Lekland.
Efter flera rundor i lekhusets alla vrår och aktiviteter fick Ella syn på cyklarna…
-Jag vill cykla nu, mamma!
-Men de är för lite större barn. Cyklarna är stora och tunga att trampa runt.
Men Norton kanske kan skjutsa dig? Försökte mamman.
-Jag kan sälv.
Så stegade hon iväg med mycket ”bestämt” i hela den lilla kroppen.
Hon greppade raskt den första cykel som kom i hennes väg och satte sig tillrätta.
Visst var det långt, både ner- och fram till tramporna. Men hon satte sig allra längst fram på sadeln och tog i för kung och fosterland. Och tänk, cykeln började rulla. Efter en stund hade hon till och med vind i håret.
Jag har tänkt på det många gånger förut, men kanske inte förrän nu fått det bekräftat; likheterna med Lotta på Bråkmakaregatan är slående!
Ja, gisses vilket kraftpaket vi har i familjen. Både på gott och ont…!
Go’ natt, pappa. Jag älskar dej.
Kvällsmys i både gungstol och ”pam-pamas”
Norton rättar ofta Ella när hon säger ”fel” . Det är ju nästan lite synd. Det är ju så rart med de lite knasiga orden. Men han vill ju bara väl.
Ofta blir hon arg. Hon hör ju inte att hennes version är lite annorlunda. Men ibland snappar hon upp de nya orden direkt och vips har vi förlorat lite mer av den galopperande småbarnstiden.
Men fortfarande heter vår katt ”Semla” istället för Selma.
Skickade iväg Norton och pappan till biblioteket för en slöjdträff på temat träsnideri. Tyckte att de behövde lite tid med och för klyverier i dubbel bemärkelse.
När jag och Ella (som varit på Lyckebo-gympan), kom hem strax efter grabbarna, ”flög” den vackraste vårfågeln av alla i köksfönstret. Tror den tillhör släktet Gladlärka…
Räddade en liten varelse från vägen.
Bästisar.
Pommes är kul!
Lämna ett svar