Tänk va, att man sommarjobbar vid 43 års ålder, ja nästan och alldeles snart 44…!
Lönen är väl så där… men vad mycket kul och intressant jag får med mig i bagaget!
I dag var jag och städade ett kök hos en farbror som var på väg mot 90.
Vi pratade en hel del om tiden runt andra världskriget, ja, då han var barn.
Han var yngst i en skara på 7 barn. Familjen bodde i en stuga på ett rum och kök. Sov skavfötters och hade inte alltid mat på bordet. Det var dryga milen till skolan och någon cykel fanns inte i familjen.
Han berättade att han trivdes i skolan. Hade nog velat studera vidare till läkare, men det fanns det inga pengar till.
-Jag jobbade som springpojke efter skolan åt en handlare. Jag minns hur han en dag sa åt mig att gå ner i källaren till butiken och ta en sill ur tunnan. Mamma fick tårar i ögonen när jag kom hem den dagen, ler farbrorn.
-Ibland fick jag även ta några karameller ur glasburkarna i affären, ja tänk va, det var nästan som man inte trodde det var sant, säger han med gråt i rösten.
-Mamma rostade ärtor i ugnen till kaffe, ja det var ju ransonering under kriget, fnular han vidare. Det var riktigt illa med det mesta.
Ja, tänk va, eller försök! Jag skäms i alla fall. Detta överflöd i dag och framförallt denna slöhet. Otacksamheten, bortskämdheten, ta-för-givet-mentaliteten. Visst är det tidens tempo, men nog var vi det bra alltid!
Vid lunchtid åker jag hemåt i den blå firmabilen. Parkerar utanför huset och hoppas att familjen är hemma. Jodå, en lintott på snart sju kommer utrusande i strumpfötter, ger mig en snabb kram med ett mammmmmaaa och fortsätter sedan upp på studsmattan och gör en snitsig och alldeles självlärd volt.
Den lilla är på rara dagiset. Just nu sover hon nog middag efter mycket lek, klok pedagogik, och vällagad lunch.
Jag hinner med en kopp kaffe och smörgås i solen. Så kommer Julia-systern, hon som faktiskt blev 27 i går. Hon kommer för att hämta sin älskade lillebror och jag blir alldeles varm i hjärtat. De två ska ha en heldag. Det enda som är säkert och riktigt är att den skall avslutas med ett pyjamasparty på två och bad i hennes badkar.
Med detta i huvudet är det faktiskt helt okej att åka tillbaka till jobbet.
Kram Julia, du är så fin! Vi älskar dej tusen och en billion.
Lämna ett svar