Går in i sovrummet. Drar upp den bråkiga rullgardinen. Solen fyller genast rummet. Dammet bildar retsamt mönster på parketten.
I mitten av mammans och pappans säng vilar två mycket blonda huvuden på samma kudde. Nära. Täcket avsparkat.
Sätter mig ner på sängkanten och bara tar in.
Snart vaknar de vackraste och morgonstressen tar vid.
Tänk va, att det alldeles fullkomliga, där längtan tar slut, är just här hos mig.
Och nästan alldeles säkert och alldeles strax får jag minst två kramar av de vackraste.
Välkommen morgonstund, du med guld i mun!
Det blir en bra dag i dag med, ja som alltid.
Lämna ett svar