Ella sitter mittemot mig på den älskade verandan. Det är middag, sen sådan. Typisk söndag. Vi har dukat här ute, fast det nästan kändes lite kyligt. Det är första gången sedan i våras som vi fick dra på värmefläkten under måltiden. Nu är hösten här på riktigt.
-Mamma, säger Ella och tittar på mig med lurig min. Så gömmer hon båda armarna bakom ryggen och frågar på sitt sätt ”var”. Då trollar hon. Då måste man fråga var Ellas händer är och gärna dra ut på det lite. Typ: vad konstigt, var är alla fingrarna?
Då myser hon och drar snabbt fram de rara små händerna och ser så stolt ut.
Det här är något hon kommit på själv. Fast hon har förstås blivit inspirerad av pappan. Han trollar med Norton och kompisarna emellanåt. Det har hon förstås uppmärksammat och gjort sin grej av.
Joe Labero, släng dig i väggen. Ella är mer magi på riktigt än du någonsin kommer att komma i närheten av!… och vi slutar aldrig att förvånas.
Lämna ett svar