Blev bjudna ut till Bromma, Alberts. Ett litet rött med vita knutar. Där bor kära vänner och ytterligare anslöt. Vi blev tre familjer, en hund, några kattskrällen, hästar och kor i hagar och en kanin som lystrade till namnet Kompis.
Solen var med, så även ett kort regn. Svensk sommar i ett nötskal.
Ella var minst bland barnen, men kaxig och framme. Hunden var lite läskig. Stor, svart och undersökande. Litet barn luktade så gott, särskilt i nacken…
Men de tu blev vana vid varandras närvaro varefter dagen och kvällen passerade.
Midsommarstången kläddes av ivriga små händer. Blommor hittade vi på ”gräslig” väg. Mannen drog några ackord på gitarren. Små grodor hoppade och Grin-Olle kom och gick.
Sommartårta, sill, lite grillat, Sangria, rött och Malt.
Film, isglass och ostkrokar inmundigades av en skock ystra ungar på rad. Liten Ella stod dock helst på bordet, till de större barnens förtret.
Ute stötte och blöttes livets stora och små frågor.
En av dessa var ett önskemål om att arbeta i ”flytande procent”. Lite efter dagsform och lust.
En annan lutade mer åt att helst inte jobba alls.
Kvällen blev kylslagen och urrig. Vi flyttade in för kaffe och sötbit. Nattsvart ute, alldeles kort, sedan ljusnade det igen.
Nu snusade de vackraste på sina kuddar.
Det är tröttsamt att vara förälder på fest. Vi kvävde våra gäspningar och skålade lite smått. Längtade nog till kuddarna vi också, ändå.
Tack för att vi fick fira den vackraste av alla högtider på landet, med de allra finaste av vänner.
Skön sommar!
Lämna ett svar