Vid Djulö.
Solen närvarande. Dock lockade den ändå inte till bad… eller?
Det är något visst med vatten, fruset eller öppet. Lite spännande på något vis. Kanske är det bara för att sonen och jag älskar att åka till sjön…eller att det är oändligt.
Vi kollade runt lite på stranden. Provade gungor, karuseller, röret, rutchkanan.
Mindes sommaren, längtade den kommande.
Ella sov i sin vagn med nosen mot solen.
Medhavd fika smakade bra mittemot. Tänk, den värmde i ansiktet!
Rätt som det var ilade sonen iväg längs grusgången.
-Typiskt, dom baja lujas, sa han när han lite moloket kom emot mig.
Glassflaggorna retades i sina hållare från husfasaden.
Men snart, snart är vi här igen. Lite för tidigt, lite för kallt i vattnet, men solen har denna effekt på oss badälskare.
Livet vid stranden är så meditativ mitt i all kaos.
Undrar om Ella går i sommar? Då blir det kanske mer åt kaoshållet…
Lämna ett svar