Fredagsfika

Barndomsvännen ringde.Det var ett tag sedan vi sågs, som alltid…
Livet och dagarna rullar på. Hon med en 5-årig prinsessa och en vilding på två.
Jag med en 5-årig livfull prins och en äventyrslysten 1-åring.
Männen som jobbar heltid. Hus i stan och på landet.

-Ska vi ses på öppna förskolan i Östra Vingåker på fredag, undrade hon.
Öppna förskolan-bilden uppenbarade sig för mig med snoriga, arga barn, stressade mammor (oftast) som är många år yngre än vi och massor med halvtrasiga leksaker.
Jag gick en hel del med sonen på de olika som staden erbjöd. Man gör ju så mycket mer med första barnet. Sedan kommer man på att det är rätt skönt att ”bara” vara hemma och att tiden rusar fort ändå.

Men det är klart, ska vi ändå ses över en fika med klåfingriga ungar, så är väl detta en kalasidé!
-Vi kommer, hur dags?
-Halv tio till tolv. Fikat är tio.

Jisses, då skulle jag få sätta klockan på ringning denna dagisfria fredag. Det bär mig alltid lite emot…
-Mina vaknar runt sju svarade väninnan. Hon är tillbaka i jobbsväng emellanåt och lämnar då tidigt på dagis.

Klockan skrällde. Den rusade sedan likt en tjur med den röda i framkanten. Någon frukost hanns inte med. Jo, Ella fick förstås tutte. Hittar den själv. Har svårt att säga nej då.
Det kändes inte bra att ge sig iväg med tomma barnmagar i bilen. Det har faktiskt aldrig inträffat tidigare. Mat är hög prio.
Men fredagsfikat väntade ju runt hörnet.
Bilresan var som tagen ur en snygg reklamfilm. Februari, slingrig väg, skog, öppen mark, röda små stugor, vatten…
Vad kan klå detta? Det är så vackert ute nu så att man blir löjligt sentimental och nästan tårögd.
Dubbla pardörrar välkomnade oss.
Några få barnfamiljer, inget snor, schyssta leksaker och löjligt trevlig personal.
Fika på övervåningen, (frukost för oss) Med gott kaffe, varma frallor, pålägg och väninnetugg.
Till och med barnen njöt, kort och intensivt.
Sedan fortsatte leken på undervåningen.

Ella kollade in det mesta. Roligast var nog ändå trappen upp till övervåningen. Bred och generös, välkomnande på något vis.
Det fanns en till 1-åring här i dag. En pojk som mest höll sig på mattan. Jisses vad lång han var… eller ja, i jämförelse med Ella. Många tänder och ben som bar honom. Han blev nästan lite kär i Ella.  Ja, det blev nog allihopa.

Ses snart igen. Det blev ju riktigt lyckat. Helt klart värt en icke-sovmorgon!