I dag var vi till simskolan igen. Lektion två.
Ella trivs och njuter under tiden hos mormor och morfar. Här får hon 100%-ig uppmärksamhet hela tiden och behöver aldrig vänta på den. Som en riktig prinsessa! Klart hon trivs!
Och så ska det ju vara när man är barnbarn.
Inga ”vänta, mamma kommer snart, ska bara, en sekund, kanske en annan dag, inte nu”…
Det är också så härligt att återigen få tid med sonen. På tu man hand- tiden. Som det var innan lillasyster så kavat tog sig ut.
Ge all uppmärksamhet. Hinna, lyssna, iaktta, dela och mest skratta.
Som i dag, när jag skulle kliva i bikinin. Då upptäckte jag att jag hade två olika underdelar med mig men ingen topp. Försökte få till något av det ena paret till tuttarna, men det är faktiskt rätt svårt, eller ja omöjligt.
Dessutom är tuttarna mjölkfyllda, och lite större än vanligt.
Såg framför mig hur jag tvingas hyra en noppig badhusbaddräkt med sladdriga sömmar i någon mysko kvalité. Marinblå eller ve och fasa kornbblå?!
Kvinnan i receptionen skakar på huvudet och säger att det bara finns badkläder till försäljning.
-Något kvarglömt då, försöker jag.
-Nej, vi lånar inte ut sådant, tänk om ägaren kommer.
Jo, det är klart och förståeligt.
Och nu börjar snart lektionen.
-Hur stor är chansen, säger jag.
Antagligen ser vi rätt sorgliga ut. En stressad, blöt mamma iförd handduk ute i foajén med en långhårig pojk i solkig badkappa i hasorna.
Hon greppar en rejäl nyckelknippa och öppnar dörren till Pandoras box. Här finns en hel del kvarglömt, gisses!
Hon räcker mig en polkadot-bikini-bh.
-Strl. 36, läser hon på lappen.
-Ja, just, vrålar jag. Den blir bra!
Och tänk, den satt som en smäck. Har faktiskt aldrig haft en bättre. Sämre dock till mina randiga byxor, fast ganska uppiggande.
Vi simmade sedan 600 meter, det omaka och jag. Blev ett med vattnet. Längd efter längd. Egentid, med livet inom räckhåll.
Snart öppnas dörren på vid gavel och ut springer en tanig, långhårig sagoprins ut, lycklig med hela livet framför sig, ja efter badbuset som nu tar vid.
-Kom mamma, hitåt!
600 meter fritid, det räcker gott nog!
Lämna ett svar