Sista träffen på BVC i dag med föräldragruppen. Den har tunnats ur. I dag var vi tre mammor med lika många barn. Ella har blivit omkörd så det ryker. I vikt alltså…
Men siffror är ju rätt så trista…
Grabbarna i dagens sällskap vägde runt 9 kg och år 9 månader. Ellas vikt i dag: 6.700 gram till längden 66 cm. Men hon var den enda som röjde runt i rummet. Tog en vända ut till väntrummet och morsade på några patienter och ställde sig sedan för att spana in något kul på 66 cm höjd ungefär.
Grabbarna nöjde sig med nappar och bitleksaker på en utplacerad filt.
-Men hallå! Det där har vi väl provat ett tag nu. Kom igen, verkade hon säga och försökte rycka nappen ur ena pojkens mun.
Rara BCV-tjejen sa att hon brukade kalla till återträff, men de flesta föräldrar brukar då vara tillbaka i sina jobb.
-Hur länge ska du vara hemma, frågade den ena unga mamman mig. (Klart de är unga. Inte ens trettio fyllda och barnen är deras 1:or.)
-Länge, svarade jag. Med sonen var jag hemma till strax efter hans 2 års dag. Sedan tyckte jag att några timmar på dagis skulle göra honom och mig gott. Det var dessutom glest i lekparkerna om dagarna med kamrater i hans ålder.
-Vi lever snålt på mannens lön, fortsatte jag. Det går om man vill!
-Nej det skulle jag inte kunna tänka mig, svarade mamman. Jag vill ha egna pengar att shoppa kläder för!
Antagligen skulle jag ha tänkt liknande om jag var nybliven mamma och en bit över tjugo.
Åååh, jag är så glad över att jag fick barn sent i livet. För lite klokare blir vi nog allt med åren…
Lämna ett svar