sssssss

Helt plötsligt händer det. ”S” ligger helt rätt i munnen. Aha-upplevelsen är total, liksom lyckan. Det fina ansiktet strålar stolt.
-Sssssss.
-Vad skulle pappa göra, frågar jag.
-Dusssscha, svarar pojken och ler stort.
-Vad ligger du på?
-Sssängen!
-Vad äter man till potatisen?
-Ssssås!

Vi provar den nyupptäckta bokstaven hela kvällen. Den passar bäst ihop med efterföljande vokal. Värre med en konsonant, typ snabb, skog, stor. Då ramlar det gamla invanda direkt på plats. Ligger närmare i munnen. Före hjärnan hinner tänka klart. Då heter det återigen tabb, tog, toj.
Jag tjatar vidare.
-Prova sakta och liksom smaka på ordet innan det helt kommer ut, fortsätter jag. Ja, och då går det hur bra som helst.
Sonen fattar.
Klart det blir kaos i hjärnan. Det blir ju nästan som att lära sig ett nytt språk. Lära om det som känns så själkvklart.

Vi bygger vidare med Lego. Bäst just nu. Jag lyssnar hur han markerar alla S. Rättar sig själv när det blir knas.
Snart ska vi bygga på med V, F, R, L och så lite mer Lego förstås.