Årets sista svärm surrar i skogen strax utanför sta’n. Nej, det är inga insekter, bara väldigt taggade crossåkare.
Öppet hus och prova på. Klart vi blev nyfikna och sugna. Pappan har åkt, men det var ett tag sedan. Han köpte faktiskt en cross för några år sedan, ”men det är alldeles för kul att tar för mycket tid” som han uttryckte sig.
I dag var det fokus på sonen.
Trevligt folk, glada miner, lera på marken och adrenalin kippandes i den höga septemberluften.
Efter ett gäng skydd, bra kläder och en korv med bröd, var sonen redo att ge sig ut på banan. När det strax var hans tur, viskade han emot mig:
-Ja tjoj inte att ja vij…
Men vi fick honom på andra tankar.
En stund senare skrattade han högt och susade fram på den leriga banan.
Gasade alldeles lagom, svängde, parerade, körde med huvudet, klart det var kul!
Pappan var lika lycklig han.
I vår blir det en ny chans till prova på, strax innan säsongen kickar igång. Då kommer det även att finnas en stor hoj till sugna pappor, ja, kanske en och annan mamma med…
Vi såg faktiskt flera långa hår som ringlade ner på ryggen från hjälmar i dag.
Tuffa tjejer från 5 år och lite till. Heja!
Ella var nöjd och drog förstås blickarna till sig där hon satt på pappans axlar.
Fast minst var hon inte i dag.
Träffade en 5 dagars pojk och en sovandes prinsessa på 6 dagar.
När man ser så små alldeles nya knytt, förstår man hur otroligt liten Ella faktiskt var. Eller egentligen så förstår jag nog inte det…
I dag har Ella stått på sina två små starka, envisa ben, mest hela dagen. Hon tog sig nästan upp i storebrors säng i morse. Den är för övrigt jättekul att gå utmed, fram och tillbaka. Precis lagom Ella-höjd.
Hon reser sig gärna upp mot alla ”bra i höjd”- saker.
Nu får vi ge oss ut på loppisrunda och leta efter en generös legolåda med lock!
Lämna ett svar