År: 2018

Söver två barn.
En son, en dotter.

Lycka.
Lycklig.

Skavfötters.
Liten katt vill va med.
Väljer sked med pojken.

Släcker när sista sidan i boken är läst.
Pratar lite om hur svartsjuka kan kännas.
Bokens kapitel.
Pratar om dagen som varit
om den som väntar runt hörnet.

Snart andas liten flicka tungt.
Det där snuset i näsan.
Armarna ovanför huvudet,
Som en liten bebis.
Trygg.

Så hör jag pojken sjunga en vaggvisa.
Lille Katt- för katten.
och purret kommer som brevet på posten.
-Hon vaktar mig mamma.

Och det gör hon.
Ligger bara nära pojken i säng.
På natten.
Kärlek kan man inte välja.
Den får man.
Pang, bara!
Öppna armarna och fånga den.
Följ med på resan.
Vägen är krokig, uppför, nedför, kanske i diket.
Grus, asfalt, lera, snö.
Vågor med krus på toppen.

Go natt min skatt.
Den största kärleken.
Den rakaste och ärligaste.
Tack och älskar er enormt, ja härifrån till månen 1001 gånger… minst!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

-Undrar hur kallt det är i vattnet…

2 januari. Nytt år. Pappan har börjat jobba igen efter helgerna.
Mamman hemma med lovlediga barn.
Ingen snö.
Gråa dagar med tö.
Men så tittar solen fram en stund på förmiddagen.
Vi packar liten rygga och tar cyklarna ner till Djulö.
Sjön är öppen, nästan helt.
Bara några meter alldeles nära strandkanten har isbeklädnad.
Vid bryggan simmar några änder.
och ett kråkpar spatserar på den tunna isen.
Vi matar dem med julens kavring.
Nu blev det fest.
Medan barnen rörade sig, lapade mamman januarisol. Nog värmde den lite i alla fall.
Den svåra vägen är alltid den roligaste…
Liten är lika bra klättrare som stor.
Ingen idé att tjata.
Det går lätt som en plätt.

Vi avrundar med en fika och skönt häng på bibblan.

Sedan hem till kompisar på gatan.
Skönt att inte vara mossig morsa ännu.
Men jag förstår att dagen kommer då fågelmatning inte står högt i kurs…